Så underbart att vakna för första gången på över en månad och inte känna olust, ångest och trötthet. Nu är begravningen över och den blev så fin och jag kände mig lugn. Barnbarnen var med och Tuva-Lisa satt i min famn hela akten och det gav mig tröst. Jag tänkte på att där ligger mamma som fått leva 80 år och sju månader ..ett långt liv och här sitter jag med framtiden, då är man ödmjuk och tacksam...att uppleva så mycket kärlek i mitt liv är få förunnat....

I dag åker äldsta brorsan hem med familjen, dom bilar till Luleå och i morgon far lillbrorsan hem till Sandviken med flyget. I kväll ska gubbsen basta och jag samt svägerskan tar en softkväll med lite vin och TV:tittande. Livet börjar kännas normalt men såklart finns mamma i mina tankar fast det gör inte lika ont....hon är med pappa och lillebror.....det känns trösterikt...

-15 grader ute...det höll jag på att glömma att skriva.