Hur känns det nu..."dagen efter"......chocken har lagt sig och tårarna är inte lika intensivt flödande som i går...lite distans till det som hänt har infunnit sig och jag känner en lättnad över att mammas kamp är över. Lilla kraken min hade det tufft sista veckorna och var mager som en svulten kattunge...så ont det gjorde att se henne lida varje dag i livet och lika ont gör det att ha mist henne. Vaknade vid fyrasnåret i natt och det var stört omöjligt att fortsätta sova, tankarna snurrade runt och jag kände mig rastlös i kroppen. Låg ändå kvar några timmar till för det är ändå ett sätt att låta kroppen vila.

På torsdag kommer min ena bror till Kiruna, han känner att han vill träffa mig och komma nära det som hänt. Jag ser fram mot detta och ska göra det mysigt värre för honom i äldsta sonens fina husvagn på gården. Mannen i mitt liv stöttar mig och har tagit ledigt resten av veckan, han är helt fantastisk och vad skulle livet vara utan honom...min tvillingsjäl  .

Vi har fått massor med snö och graderna ligger på -5...ett fint vinterlandskap ute på gården kan jag lova....

 

wiolettan

16 december 2014 16:41

Åh, jag lider med dig. Denna hemska sjukdom gör det så svårt och tufft, mest för dom som lider men även anhöriga.
Nu slipper din mamma lida mer, det är den enda trösten.
Saknad och tomhet brukar kännas total och sorgen kramar om i hjärtat.
Fint att din bror kommer och tacksamt att du har en underbar man som stöttar och hjälper.
Sänder en varm tröstekram till dig.

http://wiolettan.bloggplatsen.se

 

pearl1

17 december 2014 11:27

Ohh....DU, har inte "mist" henne, vännen..Hon kommer fortsätta att "gå" vid din sida, vaka över dig, tillrättavisa dig när det behövs, ge dig en kram när du är ledsen och råd när du så behöver, dock på ett själsligt plan...Kram...

http://bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad har husfolket dragit in i huset? Man får ju aldrig vara i fred  utan måste hålla ett öga uppe          Nåja, den är ju inte igång för jämnan, tack och lov      ...

Hej på er alla.   Det är ett år sedan jag varit in på bloggen och blev så glad att höra att man är saknad, skärpning Lena     Allt har rullat på i mitt liv, en sorglig händelse skedde i Juni månad då min älskade Towe somnade in. Hon blev 14 å...

    Vi har haft en lugn Jul och firade faktiskt julaftonen på juldagen för barnbarnen var med morföräldrarna detta år. Vi turas om pga att deras föräldrar bor på var sitt håll men båda är med på alla högtider, skönt att kunna vara vänner trots a...

    God morgon. Jag vaknade före tuppen och sitter här och väntar på att dagsljuset ska komma.  Några timmar har vi på oss att uppleva detta men snart är vi inne i Polarnatten och då är solen under horisonten. Omkring den 15/12 går vi in i detta...

          Barnbarnen växer så det knakar. Tuva-Lisa är 7 år i dag, går i första klass  och Moa 4 år.  Det finaste som finns och livets efterätt   . Att få viskat i  mitt öra dessa ord "Fammo, du är bäst" är som ljuv musik.       ...