Söndag, varför går helgerna så fort? . Vi ska ge oss upp till stan om ett tag för att först kika in hos mamsen som har gikt i ena foten och det har tydligen runnit ut var och blod ur en blåsa nedanför stortån. Kanske infektionen har gett sig och hon kan börja äta förebyggande medicinen. Tar med förband mm och vill se hur såret ser ut. Sen blir det barnbarnens tur att få våran uppmärksamhet några timmar. Efter såna besök mår jag alltid så bra och känner lycka och kärlek omkring mig.

Ute är det gråmulet och graderna ligger på - 1,5..........

Må bäst..........  

En bastukväll med mannen i mitt liv blev det och jag var först klar och pustar ut....ren och trötter. I morgon ska vi hälsa på småttingarna och njuta av att vara fammo och faffa, små knubbiga armar runt halsen och bus hela eftermiddagen...det är livet .

 Det är oerhört vackert ute i mörkret i kväll, hus och stugors lampor speglar sig i älven och månen lyser klotrund på himlavalvet. Jag ska slita mig från köksfönstret och kika på lite TV innan det är dags att nanna kudden.

Puss på pannan och sov gott när det är dags.....  

.

Tjosan sån fart det varit på mig i dag, en lördag full av välbehag. Efter lite städning inne så var det dags för utgång. Krattningen är gjord och sen har jag pyntat lite överallt på gården. Bäst att passa på medan det är lite värme i luften och snöfritt. Japp, ni läste rätt, inte en snöflinga finns på marken i dag och nu känns det som höst igen och inte vinter?

Utegruppen får stå kvar som den är i vinter, allt är under tak och det känns mysigt att ha det som om det vore sommar. En "vinterbukett " pryder glasbordet. Det är superkul att göra fint.....  

Blomlådorna har granris som jag satt små bär i och belysningen är på plats. det är mysigt när det glimmar på framsidan när mörkret faller.

Towe och Zunni blev hemma med mig medan husse och Skälla var på jakt. Tänka sig att lilla gumman är över 8 år nu och lika barnslig som en valp. Min älskade Bearded Collie som är min skugga, vart jag än är hemmavid.

Nyponrosbuskarna är proppfulla med nypon och jag funderade ett tag på att plocka bären för att sen torka dom. Har hört att det ska vara nyttigt men så blev det inte i år. Kanske jag gör detta nästa höst och blir odrägligt pigg efter förtäring...läste på internet att alla sorter är ätbara men inte alla är goda....Nåja, buskarna är i alla fall uppbundna nu så dom inte tyngs ner av snön som kommer.

Det är dags att förbereda middagsmaten innan magen gör uppror, det blir köttbullar med gräddsås och mandelpotatismos i dag....mums.

Må bäst........  

,

God morgon alla morgonpigga människobarn. Jag vaknade före klockan sex och var hungrig. Maken hade kokat morgonkaffet och min mugg stod och väntade på mig...kärlek  . Han och Skälla ska ut i granskogen för jakt på Tjäder men jag stannar hemma denna gång, har lite måleriprojekt åt sonhustrun till hennes butik.

Uppe i stan har snön lagt sig men här ute i Lyckebo är det snöfritt än så länge. Kanske jag hinner kratta upp löven efter Rönnen, jag brukar bara ta dessa för det är som ett tjockt täcke runt trädet på gräsmattan och det kväver gräset som ligger under.

Ute är det -1,3 och vindstilla, himlen är mulen.

Ute faller skymningen redan, tänka sig att vi är inne i oktober och kylan har börjat visa sig, -2 grader. Isen har lagt sig på lillsjön nedanför våran tomt och bilarna står på motorvärmare.  Det känns attans skönt att ha plockat undan "sommaren" och alla måsten som man känner. Värmeljus är köpta och förberedelserna inför kommande vargavinter är klara så nu är det dags för oss här uppe att rusta för en lång vintertid. Det är inget som jag bävar över utan tvärt om...jag älskar snö och att se naturen klä sig i vitt. Nu kan man kura inne och pyssla med hemmet i lugn och ro, man måste inte vara ute och jag blir otroligt inspirerad av att göra om här hemma. Har redan hunnit med att måla om alla väggarna i sovrummet för nån vecka sedan och ändrat färgstil  .

Finns det fler som älskar vintern.....?

I dag blev jag överrumplad och mycket glad för en kär gammal bloggvän hörde av sig på FB och skrev att hon saknade mig och mina inlägg på bloggen. Tack fina Barbro för dina rader, dom värmde enormt mycket  .

Jag har inte haft den gamla energin och inspirationen för att sitta ner blogga, sånt som förr var så roligt. Anledningen är till stor del den att min mamma är mycket sjuk och behöver hjälp av mig väldigt ofta. Jag försöker ställa upp under mina luncher från jobbet och handlar och ser till henne så ofta jag hinner på fritiden. När arbetsdagarna är slut så är även jag det. Oro och funderingar gör mig splittrad men jag försöker leva som vanligt och se ljusglimtarna i tillvaron.

Barbro fick mig att inse att man inte ska släppa det som man tycker om så jag har bestämt mig för att komma igen och skriva åtminstone en gång om dagen.

Kramelikramen   

Sist jag var och hälsade på lilla familjen så satt båda töserna i min famn i fåtöljen, jag och Tuva-Lisa i djupt samspråkiga om allt möjligt. Sonhustrun håller på att starta upp en secondhandbutik i stan och detta ger små funderingar i fyraåringens lilla huvud för plötsligt sa hon...

-Fammo, jag såg min röda spark nere efter gatan"!

Jasså, säger jag, har nån lånat den av dig? Hennes ögon åkte än åt höger och vänster, upp och ned innan hon fortsatte.

-"Nej förresten, den är i mammas affär"

-"Vet du, jag ska köpa den nån gång för jag är ju också en människa".......

Fniss, vad svarar man en sån gång? Såklart är du en människa men en liten sån än så länge....  .

När jag skulle åka hem så slängde jag en blick in i deras garage och där....står en röd söt barnspark parkerad och den är inte till salu.

Man undrar ibland vad som rör sig i ett sött litet huvud, många tankar och funderingar .

Älskade barnbarn  

Sista turen upp till fjälls gjorde maken och jag i tisdags, 1,5 mils trampande på kalfjället med nageltrång i tunga kängor...det ni...  . Så fort jag kom hem i dag så åkte strumporna av och så får det bli hela helgen till jag fått ordning på "klorna". Himmel så ont sånt gör men som tur är så är åkomman inte dödlig, fniss. Vi hade nån minusgrad där uppe och blåst så rastpauserna blev korta och stående, jag funderar ibland på om man är galen som ger sig ut på såna äventyr?

Detta vackra renhorn fick följa med hem, tung som fasiken men den kommer att målas och få en fin plats nånstans. Kanske den blir en klädhängare?

Denna renvaktarstuga gick vi fram till och försökte hitta lä för vinden. Det blev ändå en kort rast för blåsten kom åt oss ändå.

Maken och Zunni i full action, hon har fått vittring på Ripa och spänningen låg hög i luften. En pippi fick vi och hon skötte arbetet perfekt. Nöjda men trötta traskade vi sen sakta mot det håll som vi kom ifrån.